Myra(b)loggen

Myra(b)loggen

Om Myra(B)loggen

Myra(b)loggen är en del av Myrasidan www.myraboats.tk
Kontakt marten.ohlsson@rodarummet.net
På Myrabloggen läser du om Myra båtar, båtliv, gästhamnar, båtmat, fritidsbåtar och båtkultur.







En hyllning till akterruffen

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Tue, March 26, 2013 23:11:00
Inte sällan rynkar båtjournalister på näsan och säger fi-dong när
dubbelruff kommer på tal. Två rum och kök är ingen riktig båt, sägs
det. Omodernt, opraktiskt och olidligt. Så exemplifierar de med svårigheten att ta sig up på badbrygga, och istället hyllar de moderna båtar med mittkabin.

interiör från en mysig akterruff

Men jag har en teori: Att kliva upp på en akterhytt och ned på andra sidan. Vad man nu har där att göra är egentligen ingen stor ansträngning. Men de flesta båtjournalister är män, medelålders män. Medelålders män är ofta feta. Därmed följer att det är magen och inte akterhytten som sitter i vägen.

Den hyllade mittkabinen innebär att du för att sova kryper in i en dubbelsäng under durken. I en sådan får du även på en hyggligt stor båt, en höjd över näsan när du ligger ned som får ett fjälltält att framstå som rymligt. Man undrar om skribenterna tänker sig att själva sova där?

Akterhytt däremot är fint. Där kan barnen hållas och göra vad de vill.
De kan ha sina saker utan att föräldrarna får tokspel på att nallar, böcker och Nintendospel samlas i en enda röras. Dessutom är det en mysigt och man får egen säng.

Det betyder också att man varken riskerar sparka på eller kliva över varandra. Ett förhållande som inte är så fel om man tänker sig ha med sig gäster som inte är (äkta-)par med på turer med övernattning. De som ligger där bak slipper också snarkningarna från förpiken och vice versa

Sen kommer vi till det allra bästa med akterhytt. Antag att du ligger och sover i din mittkabin. Klockan sex på morgonen vaknar skepparen. Med raska steg styr han från sin captains-bed i förpiken till badbryggan i aktern för sitt morgondopp. 100-kilo gubbe klampar över den 10 mm tjocka glasfiberyta som bildar tak över mittkabin och golv i sittbrunnen. Helt plötsligt vet du hur det är att befinna sig inuti en bastrumma på en rock-konsert: Det är något som du egentligen varken vill eller behöver veta.

Hade båten däremot haft akterhytt hade kaptens bristande vighet effektivt hindrat honom från att börjar klampa på ditt tak och du hade lugn kunnat sova vidare.

  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post87

Apokalypsalighetensö

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Thu, February 28, 2013 01:31:26

Dagermans ”De dömdas ö” är kanske inte det man normalt förknippar med saltstänkta historier. Men tillsamman med ”Fallet Appolonia” kom den med hem i kassen från bokrean.


kan verkligen att vårda en träbåt vara mindre...

Sju skeppsbrutna och förtappade själar på en öde ö. Så lyder konceptet för Dagermans bok från 1947. Den fanns av någon anledning inte på skolbiblioteket på Malmö Borgarskola och blev av den anledningen inte läst under min tid som gymnasist. Nu tar jag igen det.

”Fallet Appolonia” bygger på en sann historia om en besättning på sex personer som lämnar Grand Canaria med kurs mot Västindien. Tre veckor senare när båten når fram återstår av besättningen bare en skottskadad person i livet kvar ombord.

För den som vill ha något mindre olycksbådande titlar finns även boken ”Att vårda din träbåt” med på rean i år.

  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post67

Var är den riktiga kaptenen II #blogg100

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Fri, February 22, 2013 23:25:08

I dag är jag elak. Om inte titeln redan vore tingad så hade det varit en utmärkt titel på den bok som förlagts under namnet ”Den unge den gamle och havet”.

Berättelsen i korthet. Thomas Gran köper sig en gammal Vega med en kompis för att segla över Atlanten. När polaren hoppar av och han står utan besättning tar han kontakt med den gamle seglaren Sven Yrvind för att få goda råd. Yrvind som inte har så mycket annat för sig ställer inte bara upp som mentor utan mönstrar också på som besättning på Maja.

Försedd och utrustad efter Yrvinds fason och råd med bland annat ett gigantiskt gulut roder och en självstyrning bestående av ett gummiband några block och taljor ger den dynamiska duon sig i väg. Och trots att Yrvind mest ligger under däck och läser under resan är ändå frågan om vem som egentligen är den riktige befälhavaren inte obefogat

Upplägget låter inte så lite som en b-film där den äldre hjälte lockas att en sista gång ge sig ut på äventyr i en ung tricksters sällskap. Och mycket mer spännande än så blir inte boken. och efter att ha korsat Atlanten mönstra Sven av och går i land, medan Grahn köper sig en enhjuling och trampar i väg en tur innan han seglar tillbaks där mamma och pappa väntar på bryggan.

Självklart är det en imponerande seglar gärning men som litteratur är detta tämligen mediokert.





  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post62

Var är den riktige kaptenen #blogg100

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Thu, February 21, 2013 23:17:45

Jag har sagt det förr. De flesta båtresor är händelselösa. Händelselösa på ett trivsamt sätt. Därför är de flesta båtböcker också händelselösa. Fast inte så sällan på ett mindre trivsamt sätt.

Loggboken, en blogg och resemejl är inte med självklarhet ett manuskript eller råmaterial till en läsvärd bok, till det krävs en författare. Väderprognoser, möten med andra seglare och de måltider som inmundigas är faktiskt inte så intressant att läsa om.

Slocum och Yrvind är i dag gamla gubbar och Jarle är snart medelålders. Finns det då inga unga äventyrare längre som ger sig till sjöss och kan berätta om sina resor?

-Jo, faktiskt ett par stycken har jag lyckats luska fram.

Först ut är ”Var är den riktiga kaptenen”. Den boken är berättelsen om båten Cantare med en besättning bestående av ett gäng drygt 20-åriga tjejer som ger sig av mot Västindien. Boken Nya texter varvas med mejl, blogginlägg och utdrag ur loggboken. Det finns alltså skäl att hissa varningsflagg. Men ändå lyckas Maria Ingerup där så många går i kvav.

Det är nästan så jag tänker att det här inte är en reseberättelse utan något som en författare suttit hemma på sin kammare och fabulerat ihop. Jag tänker jag på Joseph Conrads ”Skugglinjen” , berättelsen om en ung kapten som passerar skugglinjen, gränsen mellan ungdom och vuxenliv.


I ”Var är den riktiga kaptenen?” gör Maria också sin första resa som kapten. När hon kommer hem är hon befaren, hon har sett världen, styrt sitt skepp och besättning, levt livet i hamnarna och hon är färdig för nästa etapp på den stora resa som heter livet. Och att det finns en värld utanför gör att jag står ut med de händelselösa redogörelserna av hamnar, människor och måltider och det gör faktiskt boken till - ska vi säga - riktig litteratur. Några resor och böcker till så kommer Maria att vara en riktig författare.

  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post61

Är Yrvind en Parasit?

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Tue, February 19, 2013 23:23:38

Frågan ställdes i ett forum och ledde till en ganska animerad diskussion. Någon menade att han var en mysig snubbe, någon att han var lite svårpratad och en tredje att han var en parasit som slagit sig ned i hans sittbrunn och bjudit in sig på middag och att det var en bidragande förklaring till att han seglat runt på en budget av om en femma om dagen. Det här hände samtidigt som jag la boken ”Med Bris till Kap Horn” i från mig.

Yrvind är ingen vanlig snubbe. Jag menar en person som ägnar tio femton år av sitt liv till att bygga båtar för att segla runt Kap Horn. Det gör han med en enorm motivation, struktur och självdisciplin. Samtidigt är han i det det närmsta oförmögen att ruta in sig i ett normalt liv. Man kan ana att det nog kan vara jobbigt att vara flickvän, sponsor eller nära vän till honom.

När jag läser slår det mig att å ena sidan drar sig Yrvind undan civilisationen och vägrar anpassa sig. Men å andra sidan är han både sprungen och beroende av den civilisation som han vänder ryggen åt. Kanske ännu mer än vi som går till våra åtta-till-fem jobb och drömmer om friheten på havet. Lustigt och paradoxalt. Men att säga att han är parasit, nej snarare eremit.

I min ungdom läste jag en bok av Lars Gyllensten om en ermit. Han skrev att eremiten sökte ensamheten i en grotta i öknen inte för att vara ensam utan för att vara en del av samhället. Det är nämligen ingen idé gömma sig i öknen om ingen vet att man är där. Då är man ingen eremit bara en enstöring. På samma sätt är det med Yvind.

Samtidigt måste man säga att hans bok är spännande. Hans resor är spännande men det är också spännande att läsa om det samhälle och den tid som Sven reser igenom; från efterkrigstidens 50 tal, via rekordåren på 60-talet 70 talets kriser och sedna in i det postindustriella 1980-talet.



  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post60

#blogg100 Katalogdags

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Wed, February 13, 2013 20:02:37

Då har de kommit. De verk ur vilka båtsverige hämtar kunskap och inspiration. Jag talar förstås om tillbehörs katalogerna. Watsk Sea Sea och Hjertmans har tillsammans med Biltema en självklart plats i ruffar, på nattduksbord och på dass. Myrabloggen känner årets utgåvor på pulsen.


Med hem från Båtmässan fanns de med. Watski har på senare år slutat ta betalt för sin katalog. Däremot vårdar man traditionerna. Katalogen på 472 sidor i A4 på tunnt pappar och mycket annonser påminner inte så lite om LUNAs verktygskatalog från 1970-talet. Tack och lov ligger inte prislistan på en separat bilaga, som på den tiden inflationen krävde ständiga prisjusteringar på ett bestående sortiment. Lite nya färger har man gett sin katalog men annars är nyheterna få, bara ett uppslag. Innehållet och prisnivån är i övrigt rikligt, stabilt och högt. Det gör katalogen läsvärd. Men hur det går till när man ska köpa varor via ship to shore, store eller door från "Nordens största marina fackhandel" är en fråga som lämnas obesvarad.

Sea Sea säger sig bli störst i Sverige i år. Katalogen är en tunnare variant av Watskis med mindre bilder och mindre text än förlagan. Gubben på framsidan som i en pratbubbla säger ”Vi har djup kunskap och brett sortiment och bra erbjudande”, ger lite Galne Gunnar känslar. Inledningen är dock seriösare. Ett omfattande register hjälper och inga insmickrande annonser eller nyheter pockar på ens uppmärksamhet. Men bland kända varor och märken smyger Sea Sea in nyheter och lite okända saker och märken. En guldgruva för drömmaren med andra ord.

Hjertmans är sig lik: OK med en ny fyr på framsidan. Men bilderna från den gången man la ut hela sitt sortiment på en ljusblå bakgrund är de samma som förra året och året innan och...

Men jag gillar den. Med sitt smidiga A5 format och blanka papper kan man smyga ned den i utflyktskorgen. En nyhet visar de i alla fall upp. Annonsen för Raymarines a65/a67 en Ipad för båtfolket. Annars är det tydligt att plottertilverkarna tar mindre och minder plats. De anar nog att de om något år kommer att vara ersatta av läsplattor i många båtar.

Biltema då.. Den speciella båttillbehörskatalogen har krympt till ett häfte med fyra blad och marinkapitlet i stora katalogen är nu bara några sidor. Tillbehör till husbilar och hästar har tagit den platsen. I stället hänvisar man till sin webbsida, där ska man leta sina båtprylar. Säkert jätte bra men för oss katalogkonnässörer är årtets utgåva från Biltema ett bottennapp.



  • Comments(2)//myrablogg.rodarummet.net/#post56

Båtmässan Revisitetd #blogg100

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Mon, February 11, 2013 21:00:40

Efter ett par avkoppla(n)de dagar i Göteborg är vi hemma och summerar intrycken från årets upplaga av Båtmässan.

Det var lite glesare, lite färre besökare lite färre utställare, tyckte vi: Tio procent mindre besökare men lika många seriösa spekulanter som vanligt, så sammanfattade försäljaren av de Nederländska sniporna. Ett större bakslag för arrangörerna än utställarna med andra ord.

Men att det är lite glesare gjorde inte oss något. Under fem timmar har vi tittat på båtar och prylar med mer eller mindre maritim anknytning, lekt med stora badbollar och pratat bort en halvtimma med en båtförsäljare.(mer om det lär komma) och ändå hade vi inte sett allt som fanns att se. Yrvinds båt glömdes bort, Veteranbåtshallen får vi återkomma till nästa år och scenprogrammen lämnade vi därhän.

Men med mig hem hade jagen kasse full med årets utgåva av de tunga litterära verken författade av Watski, Hjertmans och Biltema. Det har tagit mig två dagar att läsa dem, och i morgon är det dags för recensioner.

1 en jätte badboll i en jättebarnpool

2 mindre folk men lika mycket kunder berättar en säljare i sydväst som just gjort affär.

3 två förväntansfulla mässbesökare på morogntåget mot Göteborg

Passar på att be maringuiden.se om ursäkt: Jag hade missat deras FB grupp och att de gjorde inlägg under mässveckan. All heder åt dem, men så är MG också webb.



  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post54

Skepparhistorier.

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Mon, February 04, 2013 21:15:54

Funderar vidare sedan jag skrev om Slocum. Defoe skrev om Robinson Cruse, Stevenson om Skattkammarön, Jules Verne seglade jorden runt under havet. Och Melvin lät Ahab jaga sin vita val Moby Dick.

På 1200 talet tecknades Erik Den Rödes saga om upptäckten av Grönland och Vinland ned på Island. Scheherazade berättade på 900 talet om Sinbad Sjöfareren för den persiske kungen Shahriârsom i Tusen och En Natt. Och allt detta var långt efter att den blinde skalden Homeros på 700 talet fk. skrivit de berömda orden ”Sångmö, sjung om den man, som fick länge i skiftande öden irra omkring, när han Troja förstört, den heliga staden.” som kom att inleda berättelser om Odyssés

Långa resor till sjöss har lockat till fantasifulla berättelser. En del sanna en del mindre sanningsenliga och andra åter fantasifulla berättelser eller djupt symboliska om livet själv. Det är lustigt, men det tycks som om själva reseberättelsen, om resor på havet, på något vis är litteraturens ursprung. Tja det var bara en tanke som slog mig.



  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post50
« PreviousNext »