Myra(b)loggen

Myra(b)loggen

Om Myra(B)loggen

Myra(b)loggen är en del av Myrasidan www.myraboats.tk
Kontakt marten.ohlsson@rodarummet.net
På Myrabloggen läser du om Myra båtar, båtliv, gästhamnar, båtmat, fritidsbåtar och båtkultur.







Sjövägen till Deje, andra försöket - Del III Skeppskyrkogården.

Hamnar & AnkringsplatserPosted by Mårten Ohlsson Sat, December 03, 2011 10:26:17
Sökandes efter sjövägen till Deje fann jag inte bara den avlysta farleden utan även en flotta från en förgången sjöfartsepok . En parkeringsplats som fyllts med vrak hade förvandlats till skeppskyrkogård. Sisyfosresan är på väg mot sin sluthamn men när det visar sig att Deje även ruva på en grav fylld med hemligheter föds längtan för nya expeditioner.

Deje växte fram som en blomstrande och bullrande liten bruksort när skogsindustrin avlöste stålindustrin som basnäring i Värmland. Norska pengar tog över slussen och kanalen i Forshaga och byggde pappersbruk och köpte skog. Om bruket var maskinens hjärta så var farleden och älven dess pulsåder och blod. Det var en epok som vars slut tog sin början år 1977 när pappersbruket stängdes.

Folkhemskt

Här byggdes en gång välstånd och folkhemmet. Och även om de egnahemmens trädgårdar är både krattade och klippta är det något som inte stämmer. En gisten vindskiva, en spricka i reveteringen eller ett fönster utan gardiner får mig att ana oråd. Det vilar något spöklikt över Deje. En promenad upp för backen till det som en gång var centrum minner om ett välstånd som tagit slut. Bara vårdcentralen - med tidstypiskt tegel och murbruk i samma röda färg - är den enda större byggnad som är yngre än från tidigt 70-tal. Jag tänker; kanske är det därför nedläggningen av den var så smärtsam.

När jag parkerar bilen tvärs över två av de för läkare strikt reserverade platserna är det inte en provokation. Det är bara ett försök att fylla upp den annars öde asfaltsytan . Jag går förbi en vägbom och in på det lika öde industriområdet som är granne med den nedlagda vårdcentralen.

Där på andra sidan, står en gammal rundtursbåt uppställd på bockar. Jag undrar för mig själv, om det är den gamla Solabåten som blivit lämnad att ömsom ruttna och ömsom torka i sank medan de nya bussbåtarna tagit över älven runt Karlstad. En dag ska jag undersöka saken närmare. Visar det sig vara så ska jag lägga ett medborgarförslag om att Karlstads kommun ska ta sig an den gamla klenoden och renovera upp den som ett led i utvecklandet av Karlstad som evenemangsstad. Jag ska höra om Peter och operation Karlstad kan vara mig behjälplig med detta. Men det får bli en annan dag.

Drömmarnas kaj.

Nu går jag djupare in i ungskogen. Bland björksly och mossa står en P-skylt mitt i skogen. Ungefär som gatlyktan i böcker om Narnia. En skylt som planterades där när världen var ung.

Runt om P-skylten står båtar förankrade i mossan. Skrovet från en gammal ångbåt sträcker ut sig. Det är länge sedan hon gick för egen maskin. Pannan, styrhus och all inredning är borta. Det kan nog antas att hon fick tjäna som världens vackraste pråm innan hon hamnade här och fick känna sitt lastrum fyllas med regnvatten. Men framför allt är det Lustenbåtar och andra arbetsbåtar från flottningseran som angjort denna märkliga hamn. När slussen stängdes för fartyg på 1950-talet tog flottningen över. Jag gissar att båtarna kom hit när flottningen upphörde år 1991. En och annan propeller är borta, motorblocken borde ha tagit stryk och frostsprängts men de tjocka plåtskroven är intakta. Nu ligger de här i väntan på att pigga generationer av pensionärer ska bilda föreningar till deras ära. Och faktiskt de ligger nog ganska bra här. Det är säkert ett bättre öde för en gammal båt att vila här, än att som så många andra långsamt sjunka ned i dy, vatten och glömska vid drömmarnas kaj.

1-3 en gång var hon världens vackraste pråm, nu är hennes lastrum fyllt med regn vatten.

4 "Lusten 9 vill ha sällskap med tio, Lusten 10 vill gå på bio.

7 Plogen, byggd för att hålla farleden öppen?

8 En gammal plywood dröm om latat ledig dagar.

Den hemliga graven.

Men Deje döljer mer hemligheter än så här. Det berättas att man en gång planerade att bygga kanal, hamn och sluss förbi Dejeforsen för att göra älven farbar ända till Munkfors. Det sägs att man till och med grävde och sprängde en grav för det. Det sägs att man kom en bra bit innan pengarna tog slut och järnvägen byggdes. Och jag tänker…

Det är märkligt i samma ögonblick som en min resa är på väg att ta slut börjar en annan att ta sin början. Jag gav mig av för att finna sjövägen till Deje. På sitt sätt har jag funnit den, eller i varje fall stakat ut den. Och i mitt huvud finns en konkret plan om hur den ska genomföras på vattnet. Men det finns också ännu en resa att ta sig an. Resan bortom graven; sjövägen till Munkfors.

  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post24