Myra(b)loggen

Myra(b)loggen

Om Myra(B)loggen

Myra(b)loggen är en del av Myrasidan www.myraboats.tk
Kontakt marten.ohlsson@rodarummet.net
På Myrabloggen läser du om Myra båtar, båtliv, gästhamnar, båtmat, fritidsbåtar och båtkultur.







En mässa för paradiset - Aspholmen & Ekenäs

Hamnar & AnkringsplatserPosted by Mårten Ohlsson Fri, February 24, 2012 21:56:45
Utflykten till Göteborg och båtmässan visade sig vara så omtumlande och upprörande att någon bemödade sig att anmäla blogginlägget till webbmastern på www.maringuiden.se . Riktigt varför vet jag inte.

Det hade varit kul att veta vad som gjorde att någon kom att räkna mig som en bloggare som utgör ett hot mot moral, etik och allmän anständighet. Men om detta vet jag alltså intet. Det här inlägget startar i alla fall också på båtmässan men slutar vid en gammal och en ny "hub" i våra hemmavatten. Vad det betyder för min position som " enfant terrible" återstår att se.

Nu var det inte så att alla utställare gav unga båtentusiaster kalla handen. Tvärt om, i Vänerhamnars monter stacks det istället nålar i händerna på dem.

En glad utställare bad ungarna att med hjälp av dem pricka in sina favoritplatser i och vid Vänern när han fick höra att sjön var deras hemmavatten. Med säker blick letade barnen upp norra farleden genom Luröskärgård på det utlagda sjökortet, och Aspholmen och Ekenäs gästhamnar blev utmärka med varsin nål.

Ekenäs
N 58° 53.692', E 13° 14.125'
Längst ut på Värmlandsnäs ligger Ekenäs. Med trailerramp, campingplats, turbåtar till Lurö är hamnen sommartid en ganska livaktig gästhamn. Vi är många sjöfarare som landar här en natt eller så på vår väg över Vänern. Nästan varje gång vi varit här har jag träffat någon jag känner. Här byts erfarenheter. Till exempel så var det i Ekenäs jag fick lära mig att bästa sättet att slussa i Götälv är att lägga sig vid en lejdare, hålla i den och långsamt klättra ned åt.

På senare tid har det ofta varit trångt vid bryggan, till och med fullt. Men Ekenäs har klarat av att växa utan att förlora sin själ. Att den lilla butiken med kaffeservering numera har blivit enkel restaurang där man kan äta rökt sik är bara trevlig. Annars händer det inte så mycket här: Det finns två promenadvägar. En går längst ut på udden med utsikt över Luröskärgård. Där mötte jag en gång en tysk som paddlade runt hela Vänern. Den andra går till den fina sandstranden ett stycke åt öster. Och går man den slingrande landsvägen tillbaka genom åkrarna i skymningen känner man att här går man genom ett odlingslandskap so inte förändrats mycket på många mansåldrar.

Egentligen har jag bara en invändning innan jag släpper nålen: Varför ska jag tvingas stoppa i enkronor i automater för att få varmvatten till disk och dusch? Jag förstår att anläggningar kostar pengar men att ta betalt för sådant som är standard på de enklaste hotell luktar sniket och småsnålt.
1 Landsvägen till eller från badplatsen på Ekenäs.
2 Att ladda telefonen medan man äter är inte så dumt.
3 Ekenäs hamn.
4 Badstranden Ekenäs
5 Tysken som paddlade runt Vänern
6 Järnvägshjul på Aspholmen som använts för att förankra sjömärken
6-7 Hamnen på Aspholmen
8 Vilda och tama djur
9 Den 24/7 öppna salen med sin telefon.



Aspholmen
N 58° 51.471', E 13° 13.162'

Vi kom till Aspholmen den vackraste dagen som sommaren gav, när himmel och hav var oändligt blå. Små prickar lotsade in oss i den lilla lagunen med kristallklart vatten på öns baksida där hamnen ligger.

Ingen som seglar genom den norra farleden i Luröskärgård kan undgå det röda huset med sin skylt där det står "Aspholmens båtstation - Rikstelefon". Men få har tagit reda på vad som döljer sig bakom den. En gång var det annorlunda.

Då var Aspholmen ett nav, känt av alla som seglade på Vänern. Här fanns kolupplag, lotsstation, skola och här bodde seglationsstyrelsens uppsyningsman som skötte fyrarna kring ön. Dessutom fanns här en telefon i huset med sin alltid öppna sal och brygga nästan mitt i farleden. Här kunde skutorna lägga till och ringa till nära och kära, redare och hamnar på sin färd över Vänern.

Ett paradis med en orm.

Salen är fortfarande öppen men telefonen är borta. I dag sköter barn och barnbarn till den siste fyrvaktaren gästhamnen på ön. Även om den inte finns med i officiella gästhamnsguider känner man sig som en gäst i ordets bästa bemärkelse hos familjen Olofsson. Här finns el vid bryggorna, rökt och färsk fisk och livets nödtorft att köpa i den lilla kiosken. Många av båtarna ligger länge i här. Det är inte så konstigt för Aspholmen är med sin täta vegetation, kväkande grodor och klara vatten där man simmar sida vid sida med fiskar i olika storlekar nog så nära man kan komma en paradisö på våra breddgrader.

Men om Ekenäs myntautomater är den hamnens smolk i bägaren är Aspholmens små elaka hästflugor som invaderade vår båt och bet oss illa ormen i paradiset. Men kanske är det så att det behövs en orm för att ett paradis ska vara komplett.

  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post28