Myra(b)loggen

Myra(b)loggen

Om Myra(B)loggen

Myra(b)loggen är en del av Myrasidan www.myraboats.tk
Kontakt marten.ohlsson@rodarummet.net
På Myrabloggen läser du om Myra båtar, båtliv, gästhamnar, båtmat, fritidsbåtar och båtkultur.







Fyllkajan

BåtkulturPosted by Mårten Ohlsson Wed, May 02, 2012 22:11:40

Båtliv ger möjligheter till många fina naturupplevelser . Inte minst är det fåglar som lever i våra maritima miljöer. Med en fågelbok ombord kan även den som inte är ornitolog bestämma en mängd olika arter och få ut ännu mer av sitt båtliv

Men alla möten med djur och natur är inte alltigenom trevliga. Det finns många berättelser om hur besättningar väckts av skränande måsar eller funnit badviken ockuperad av bajsande Kanadagäss eller arga svanar. En talrik men mindre väl beskriven art är ändå arten Monedula Pickalurvus Vulgaris, eller som man också säger ”Vanlig Fyllkaja”.

Den vanliga fyllkajan häckar sommartid längs hela Sveriges kust och syns vanligen i och kring hamnar. Till sjöss håller den sig oftast nära land och även om iakttagelser varje år görs ända ut i ytterskärgården är det sällan den siktas på öppet hav.

Kännetecken

Dräkten kan variera men Pickalurvus känns alltid igen på sitt röda ansikte och de glänsande ögonen. Den är i motsats till de flesta fåglar främst aktiv på eftermiddag och kväll. Fram emot lunchtid brukar den ge sig tillkänna genom ett karakteristiska pysande ljud. Det följs under eftermiddagen av ett mer eller mindre frekvent tutande som kvällstid övergår i sång eller till och med brölande. Ibland görs detta under dans tills den slutligen söker vila, inte sällan med ett ljudligt snarkande läte.

En speciell variant är den Pickalurvus som förkommer i mindre insjöar. I motsats till den vanliga fyllkajan som ofta lever i grupper är den ensam eller parlevande. Dessutom inskränker ljuden sig endast till pysande och tutande. Den håller sig i allmänhet stilla förutom då den markerar sitt revir, vilket ibland åtföljs av ett ljudligt plaskande. Dessa skillnader gör att den benämns som en egen art, Monedula Pickalurvus Eka.

Under en längre tid har det diskuterats om Monedula Pickalurvus är att betrakta som ett naturligt inslag i vår fauna. I mångt och mycket liknar diskussionen den som förs kring skarven. På senare år har Kustbevakningen fått ett ansvar för att begränsa förekomsten av fyllkajor och dess skadeverkningar. Av somliga sägs det vare en onödig och obefogad utrotningsjakt. Fyllkajans skadeverkningar påstås av dem vara ytterst begränsade, och i viss mån till och med kanske ett pris vi måste vara att beredda betala för en levande kust och skärgård.

Ändå måste det sägas att även om fyllkajan endast undantagsvis är aggressiv förekommer varje år tillbud där sjöfarare skadas eller till och med dödas i möten med dem. Därtill ska läggas många incidenter som kunde utvecklats till verkliga olyckor.

Främst är fyllkajan dock farlig för den egna partnern och sina ungar som kan råka mycket illa ut. För omgivningen är Pickalurvus mest ett störande inslag, och inte minst barn kan bli rädda för dess högljudhet, närgångenhet och oberäknelighet.

Övervintring

Även om Fyllkajan är en tämligen vanlig sommartid är lite känt om dess övervintring. Iakttagelser har gjorts på så skilda platser som i svenska fjällen, Alperna, Kanarieöarna och i Thailand. Andra menar att den äkta Monedulan pickalurvus är en endemisk stamfågel som gärna söker sitt vinterkvarter i olika utrymmen som till exempel båthus där ett visst tutande sägs förekomma även under den kalla årstiden.

  • Comments(0)//myrablogg.rodarummet.net/#post34